– När började du må dåligt?
Mådde fysiskt och psykiskt dåligt under stora delar av graviditeten, detta pga illamående & panikångest. Tänkte att förlossningen skulle bryta mitt dåliga mående men det blev ännu värre. Långdragen förlossning som avslutades med akut kejsarsnitt, kändes som ett stort nederlag.
– Hur märkte du att du började må dåligt?
Jag ville inte vara nära mitt barn, kände grovt äckel vid amning. Mådde som bäst psykiskt när jag blev inlagd pga endometrit, utan mitt barn.
– Vad fick du för stöd och hjälp?
Meddelade BVC att jag inte ville eller kunde sköta om mitt barn, fick då kontakt med en läkare via VC. Jag blev sjukskriven, min sambo tog ut föräldraledighet och våra föräldrar turades om att sova hos oss som stöd.
– Vad för tankar och känslor brottades du med?
Jag kände ofta att min sambo och barnet skulle ha det bättre utan mig, att jag var en börda.
Ibland kunde jag tänka att nån måste dö, antingen jag eller barnet.
– När började du må bättre?
Kände skillnad efter ett par månader med SSRI samt psykolog via Barnspecialisten. Blev remitterad till psykiatrin för diskussion kring ECT, dock hade måendet förbättras innan jag fick tid.
– Vad hjälpte dig att börja tillfriskna?
SSRI, terapi, sjukskrivning samt praktiskt stöd från familjen.
– Hur mår du idag?
Vårt barn föddes 2021, idag är det 2025. Under en lång period pressade jag mig själv att ”ta igen” bebisbubblan.
Jag fortsätter med SSRI-preparat och har varit sjukskriven i perioder pga depression/utmattning.
Överlag mår jag bra och kan känna att jag älskar mitt barn. Är så tacksam att jag överlevde.