Min berättelse, Postpartum

”Det kändes som det var något fel på mig” – Anonym berättelse om graviditetsdepression

12 april 2024

Jag blev gravid när jag var 28 år gammal, vi blev otroligt glada och tacksamma för detta.

Under graviditeten blev jag väldigt deprimerad, mådde dessutom väldigt dåligt fysiskt och lade på mig ca 30+ kg under dessa 9 månader. Kände mig absolut inte som mig själv och grät väldigt ofta.

Detta påverkade i sin tur relationen, då jag blev väldigt personlighetsförändrad och negativ. Var också extremt trött och vilsen i mig själv och förklarade detta för min barnmorska, då det inte fanns så mycket att göra åt saken så fick jag kämpa på med mitt arbete under tiden.

Allt detta ingår ju i att vara gravid. Hade dessutom illamående, sura uppstötningar, nästäppa, sömnsvårigheter, foglossning osv.

Förlossningen började med igångsättning, efter 12 timmars värkar fick jag äntligen epidural. Blev otroligt glad för detta. Till sist blev det akut kejsarsnitt vilket också har påverkat mig psykiskt, allt kom som en chock. Började gråta och kände mig misslyckad. Kändes fruktansvärt och allt kämpande kändes förgäves. Detta var väldigt traumatiskt för mig.

Sedan kom vår lilla gosse, frisk och fin.

Min depression fortsatte även efter förlossningen, dock blev den värre. Var otroligt deppig, det kändes som att det var något fel på mig. Än idag har jag skuldkänslor för hur dåligt jag mådde. Älskar min son över allt annat, och önskar att jag hade njutit av varje sekund i början istället för att må så dåligt. Men det är ingenting man kan välja.

Min önskan är att förlossningsdepression ska tas på större allvar, det känns som att samhället bara vill skuldbelägga mammor. Många människor har ingen förståelse för hur dåligt man kan må efter graviditet, än idag mår jag väldigt dåligt när jag tänker tillbaka på den tiden och allt man gick igenom.

Vet inte om jag någonsin vill gå igenom en graviditet till då jag är otroligt rädd för att gå igenom samma sak igen.

Det kan också vara väldigt ensamt att bli förälder, om man inte har det skyddsnät som många andra har.

Nu har det gått ett tag och som tur är mår jag mycket bättre idag. Min son är mitt allt och jag är så tacksam för honom, han förgyller mitt liv varje dag.

”Ingen såg oss, ingen gav oss stöttning.” – En anonym berättelse om postpartumdepression
Julias berättelse om sin postpartumpsykos
”Jag var orolig att jag aldrig skulle känna mig som mig själv igen” – Linneas berättelse om postpartumdepression