Hej! Vem är du?
– Mitt namn är Emma. Jag är 33 år gammal, är gift och mamma till två barn på fem år respektive 11 månader. Just nu är jag föräldraledig men kommer börja jobba i september. Jag arbetar som tandsköterska sedan 10 år tillbaka.
Hur länge har du varit stödförälder i Mamma till Mamma?
Jag har varit stödförälder i 3 månader.
Hur mycket tid lägger du ner på arbetet?
Det är lite olika beroende på hur många som söker stöd. När jag har haft som mest att göra lägger jag ner 3-4 timmar. En del veckor är det bara 30 minuter.
Hur skulle du beskriva att det är att vara stödförälder i Mamma till Mamma?
Jag trodde aldrig att jag skulle få användning av min historia med psykisk ohälsa både innan, under och efter graviditeten. Men nu har jag det, och det känns otroligt bra att kunna hjälpa och stötta andra föräldrar bara genom min egen erfarenhet.
Vilka erfarenheter har du med dig som du tror är dina största styrkor i jobbet med att stötta andra?
Min största styrka tror jag är att jag vet att det finns en väg ut ur allt det jobbiga. Det är svårt att se det när man är mitt i det. Men det går. Man ska bara hitta vägen. Jag har själv varit där många gånger. Jag hade mycket oro som barn, hade ätstörning i över 10 års tid, självmedicinering, tvångstankar. På senare år (efter att jag fått mitt första barn och sökte hjälp för jag hade så mycket ångest) har jag även fått en psykiatrisk diagnos som faktiskt har hjälpt mig att förstå mig själv. Jag har gått igenom så mycket med alltifrån att inte vilja leva till att utsätta mig för sånt jag aldrig trodde att jag skulle göra. Idag mår jag bra!
Vad vill du säga till de föräldrar som just nu kämpar med psykisk ohälsa?
Det finns så mycket jag skulle vilja säga! Men om jag ska välja ut något så skulle jag verkligen vilja säga att var snäll mot dig själv. Många gånger tror jag att vi föräldrar är för hårda mot och själva, men även mot varandra. Ingen föds till att vara förälder. Ingen blir förälder över en natt och helt plötsligt vet man och kan allt. Man måste få växa in i föräldrarrollen och låta det få ta sin tid. Det är helt okej. Det är också helt okej att inte njuta av föräldrarskapet när alla andra säger ”passa på att njut”. Det är sannerligen inte lätt att njuta när man har ont i kroppen efter en graviditet förlossning, sömnlösheten är ett faktum, man byter blöjor stup i kvarten, matar dygnet runt, man bär och bär, har kanske ett till syskon att ta hand om och så ska man rodda runt i allt detta och få livet att funka.
Det kommer att komma en tid när livet börjar kännas bättre igen, men sök hjälp. Man ska inte under en längre tid gå omkring och vara ledsen, nedstämd eller vakna med ångest varje dag.