Bemötandet inom vården

I början av mars körde vi en storytime på vår Instagram. En storytime där vi ville passa på att fånga in patientperspektivet i vår målgrupp för att få en insikt i vad det finns för olika erfarenheter av bemötandet i vården, och hur vi påverkas av det.  

Det är nämligen så att vi ska hålla en presentation om peer-to-peer support och Mamma till Mammas arbete på en workshop om kvinnors psykiska hälsa den 18 april, på Karolinska Institutet. Inför den presentationen har vi valt några olika ämnen vi vill prata om, varav just bemötandet inom vården är ett av dessa ämnen.

Endagsevenemanget på Karolinska syftar till att föra samman 50 till 70 forskare, kliniker, representanter från patientgrupper och personer från myndigheter och allmänheten, med hopp om att skapa ett nätverk kring kvinnors psykiska hälsa. Och eftersom vi kommer dit som företrädare för ett patientperspektiv så ville vi givetvis ha med tankar och erfarenheter från just vår målgrupp att kunna lyfta fram.

Vikten av bemötandet hos olika vårdgivare

Under såväl graviditeten som under själva förlossningen och även tiden efteråt så möter vi många olika vårdgivare. Barnmorskor, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, BVC-sjuksköterskor m.fl.

Den första frågan vi ställde i vår storytime var därför: ”Hur viktigt skulle du säga att bemötandet är för din upplevelse av tiden då du väntade, födde eller hade fött barn?”

”Helt avgörande, extremt viktigt, otroligt viktigt, jätteviktigt”. De beskrivande svaren vi får in handlar övervägande om att bemötandet verkligen är något som spelar en stor roll för deras upplevelse. En del beskriver vidare önskemål om att det t.ex. hade varit önskvärt med färre personer inblandade, och vittnar om att de vid ett tillfälle haft oturen att bollas mellan 8 olika barnmorskor.

För att bena ut det ytterligare så ville vi kika in lite mer specifikt på de olika kontakterna en har under graviditeten och tiden efteråt, och vi började med att ställa frågor kring Mödravårdscentralen.

Bemötandet på mödravårdscentralen

Den första frågan handlade kort och gott om ”Är du nöjd med bemötandet du fick från din MVC-barnmorska?” och beskrev att vi då tänkte på sådant som huruvida en upplevde att en blev respektfullt behandlad, lyssnad på, trevligt bemött, tagen på allvar och att en kände sig trygg i kontakten. Här svarar 68% (82 personer) ”Ja”, medan 22% (26 personer) svarar ”Delvis” och 10% (12 personer) svarar ”Nej”.

Vi frågar därefter om våra följare vill berätta om sin upplevelse av bemötandet från MVC och där får vi in 12 stycken svar.

• ”Barnmorskan var inlyssnande i mina önskemål och respektfull mot mig i min GAD”
• ”Hon förberedde mig inte för hur en förlossning går till”
• ”Lugn och inlyssnade barnmorska. Genuin”
• ”Jag hade svår hyperemis hela första graviditeten och vårdens kunskap var LÅG”
• ”Det var MVC som upptäckte min depression under graviditeten”
• ”Intresserad, omsorgsfull, hjälpsam, mild, förstående, gav det lilla extra”
• ”Bra, kändes som hon hade ont om tid men hon gjorde vad hon kunde”
• ”Proffsigt, lyssnad på och väl omhändertagen”
• ”Respektfull, inlyssnande och positiv”
• ”Har inte fått en kontinuerlig vård. Har haft 4 olika barnmorskor hittills och är i vecka 30”
• ”Passivt. Hade behövt guidning och att någon sa åt mig att ta måendet på allvar”
• ”Jag hade totalt 8 stycken barnmorskor så ingen röd tråd, kontinuitet, dialog eller uppföljning”

I nästa fråga undrar vi om någon har haft en riskgraviditet, tillhörde någon riskgrupp, hade förlossningsrädsla eller något annat som krävde särskild planering av graviditeten, förlossningen eller tiden efteråt.

Här svarade 20 personer ”Ja, riskgraviditet”, 9 personer svarade ”Ja, tillhör riskgrupp”, 18 personer svarade ”Ja, förlossningsrädsla” och 24 stycken svarade ”Ja, något annan än ovan alternativ eller fler av ovan alternativ”.

Till de som svarat ja här ställde vi då följdfrågan ”Upplevde du att du fick en bra planering för din graviditet/förlossning/tid efteråt?”. Där svarade 23 personer ”Ja”, 20 personer svarade ”Nej” och 30 personer svarade ”Delvis”.

Vi efterfrågade då om dessa personer ville berätta mer om sin upplevelse kring denna planering och vi fick då följande 15 svar:

• ”Risk för psykos. Fick komma på samtal där väldigt fina, kunniga läkaren berättade om hur barnet trängde sig ner genom cervix och vagina. Kände dock att detta har jag redan kunskap om eller hade kunnat googla. Psykos gör en inte handlingsförlamad”.
• ”Önskade fler samtalstillfällen och mötte en inte jättehärlig läkare som kontrollerade ärr”
• ”Bristande psykiskt stöd efter förlossningen”
• ”Fick planering för förlossningen men inte för tiden efteråt”
• ”Jag kräktes 60 gånger per dag och behövde konstant dropp. Fick ändå ingen vårdplan”
• ”Fick gå på enskilt samtal på en mottagning med en barnmorska och planera för förlossningen”
• ”Bra under graviditeten, och planerat kejsarsnitt på grund av rädsla, men NOLL info om tiden efter graviditeten”
• ”Fick ordentlig planering från psyk samt kontakt med PPE. Följdes upp av båda, nöjd!”
• ”Det var inte så dåligt som de flesta får, men blev dumförklarad av läkare som till och med shameade mig”
• ”Utlovades uppföljningar som inte blev av, jag fick tjata för att få rätt stöd. Blev ett trauma i sig”.
• ”Bra samordning mellan vårdgivare gällande både uppföljning och igångsättning”
• ”Jag var deprimerad gravid vilket inte hjälpte med 8 stycken olika barnmorskor”.
• ”Riskgraviditet. När barnet var ute var det som att jag inte existerade längre”.

Vi frågade vidare ”Kände du vid något tillfälle att du inte blev lyssnad på eller tagen på allvar på din mödravårdcentral kring dina önskemål, tankar, känslor eller rädslor?”. Här svarade 32% (29 personer) ”Ja”, 59% (54 personer) svarade ”Nej” och 9% (8 personer) svarade ”Delvis”. När vi ber om att berätta om denna upplevelse får vi fyra svar:

• ”Aldrig av barnmorskan men av läkaren som knappt ville prata om mina frågor. Nonchalant läkare”.
• ”Önskar hon hade frågat mer så jag vågat berätta hur dåligt jag faktiskt mådde”
• ”Skickades till psykolog i föräldraskap och barn istället för Aurora. Sen var det försent”.
• ”Ångest och deppighet bör tas på allvar. Räcker inte med tröstande ord för alla”.

Bemötandet på förlossningen och BB

När vi rett ut frågorna kring MVC så gick vi vidare till att känna efter lite kring hur vår målgrupp har upplevt bemötandet på förlossningen och på BB. Så den första frågan vi ställer är kort och gott: ”Upplevde du att du fick ett bra bemötande under din förlossning?”.

Här ser vi ändå ganska positiva siffror, där 51% (56 personer) svarar ”Ja”, 31% (34 personer) svarar ”Ja, av de flesta”, 10% (10 personer) svarar ”Nej, bara av ett fåtal” och 8% (9 personer) svarar ”Nej”.

I nästa fråga undrar vi då ”Vilka egenskaper anser du är viktigast hos vårdgivare för att du ska känna dig bra bemött?”. Här fick målgruppen själv beskriva med egna ord, och vi fick mycket bra input på vad det är man ser som viktiga.

De egenskaper som nämndes flest gånger var ”Påläst/Ha kunskap/Vara proffsig/Ha erfarenhet”, ”Tydlighet”, ”Inkännande”, ”Lyhördhet/Vara en god lyssnare” samt ”Empatisk”. Utöver dessa ord kom det mycket input kring vikten av att känna sig respekterad och tagen på allvar och att bli sedd som människa och inte bara som patient.

Vi ber sedan våra följare att beskriva helhetsintrycket de fick av sin upplevelse på förlossningen. Många beskriver sin upplevelse som positiv, medan ungefär lika många har negativa erfarenheter med sig. Ett axplock av de kommentarer som kom in var:

• ”Ignorant, slött, misstänksamt. Unga tjejer”
• ”Dåligt. Mår dåligt ännu, ett år senare”
• ”Bra, oftast anpassat efter mina önskemål”
• ”Förlossningen kändes överlag mer pålästa och bemötte bättre än MVC och gyn”
• ”Dåligt, stressigt. Kaosförlossning men blev bemött som att ”Då var det klart, säg till när du har kissat, hejdå”
• ”Kunnig personal, mycket snälla och omsorgsfulla med mitt bästa i fokus”
• ”Hemskt att behöva vara så extremt påläst för att kunna få mina behov bemötta. Även då bli dumförklarad”
• ”Barnet = jättebra bemötande, !mamma = inte bra bemötande”
• ”Det var som ett långt övergrepp, mentalt och fysiskt”
• ”Löpande-band-känsla”
• ”Jag kunde likagärna ha fött i en grotta. Alla tilltalade min man istället för mig”
• ”Kände som man bara var ett bihang till barnet i magen”

För de föräldrar som sedan blev kvar på BB så undrade vi givetvis om de kände sig nöjda med det bemötandet de fick där. Här svarar 33% (35 personer) ”Ja – av de flesta”, medan 30% (32 personer) svarar kort och gott ”Ja”. 20% svarar istället ”Nej – bara av ett fåtal” och 17% (18 personer) svarar ”Nej”.

För att ta reda på lite mer bakom dessa svar så gav vi även möjligheten att få berätta om sin upplevelse i fritext, och här kommer ett urval av de svar vi fick in på den frågan:

• ”BB 2 dygn och bebis på Neo. Ingen verkade bry sig om att jag var där helt ärligt”
• ”Välkomnande, respektfulla, hjälpsamma, glada. Inget problem, allt gick att lösa”
• ”Väldigt olika från person till person. Från nonchalans till varmt och empatiskt bemötande”
• ”Upplevde ett otroligt ifrågasättande från personalen kring beslutet att inte amma”
• ”Kände mig inte sedd. Fick för lite hjälp och för lite uppmärksamhet”
• ”Ingen som pratade med oss. Ingen som reagerade på att jag inte ens tittade på mitt barn”
• ”Nattpersonalen var topp. Dagen = stressad personal. Ingen tid att se en nybliven skärrad mamma.”
• ”Blev inte lyssnad på. Barnmorskan visste alltid bättre, punkt slut”
• ”De var fantastiska. Väldigt omhändertagande, men lite väl sena med att upptäcka blodbristen”

Efter hemgången – i mötet med BVC

Efter en förlossning och olika långa tider kvar på BB eller på Neo så kommer man hem med sitt barn och kopplas direkt på mot BVC. Vi undrade därför om följarna upplevde ett bra bemötande under det första mötet med BVC. Här svarar glädjande 78% (93 personer) ”Ja”, 15% (19 personer) svarar ”Delvis” och 7% svarar ”Nej”. Det var ändå fina siffror att se i vår lilla undersökning.

Vi undrade vidare om en kände att BVC kunde möta både våra följare som nyblivna föräldrar och deras bebis/bebisar. Även här får BVC ett gott betyg där 70% (87 personer) svarar ”Ja”, 27% svarar ”Nej, upplevde endast fokus på bebis” och 3% (3 personer) svarade ”Nej, upplevde inget bra bemötande alls”.

Nästa fråga blev ”Om du drabbades av någon form av psykisk ohälsa efter förlossningen, hur bemöttes du i det?”. Här lät vi också våra följare att få svara med egna ord, och några av de svaren som kom in var följande:

• ”Oförstående vårdpersonal”
• ”Tog tid innan vi fick hjälp.”
• ”Bra, men tyvärr hade mitt BVC ingen psykolog som var specialiserad på detta”
• ”Sökte själv hjälp efter 3 då jag planerade att lämna barnet i skogen”
• ”100% okunnighet. Föll helt mellan stolarna trots uppenbart trauma och stressreaktion”
• Citat ”Du är inte självmordsbenägen, så då kan vi inte hjälpa dig”
• ”Tog alldeles för lång tid innan det blev insatser, även om vi alla var överens om att jag var sjuk”
• ”Depression och psykos. Nej, de hade inga verktyg för det.”
• ”Fick bekräftelse på min nedstämdhet, men ingen plan för stöd”
• ”Blev erbjuden att åka till grannstaden för samtalsstöd, något som kändes omöjligt”
• ”Väldigt bra! BVC pushade för kurator, bad om psykolog som jag fick remiss till”
• ”Mycket bra, hjälpsamt. Bvc hjälpte mig kontakta psykolog och allt”
• ”Med respekt och förståelse”
• ”Som att jag vore den första. Osympatiskt”
• Flera tillfällen sökte jag stöd men fick bara till svar: ”Babyblues. Det går över, ge det tid”.
• ”Inte alls bemött. Fick fylla i ett formulär som var typ svartvitt. Svårt att förklara känslor utan skuld”
• ”Kötid, kötid, kötid..”
• ”Höga poäng på EPDS. BVC-sjuksköterskan hjälpte mig till psykolog efter mycket pushande. Så tacksam idag”
• ”BVC-sköterskan verkade inte vilja veta hur jag mådde. Hade bara fokus på bebis”
• Dåligt. Fick information att ”Det känns så för alla”
• ”Väldigt bra hos BVC, inklusive deras läkare och psykolog”
• ”Väldigt bra. Hade psykolog som följde mig i båda mina graviditeter. Hon var min räddning”
• ”Mycket bra. BVC-sjuksköterskan fångade upp det och var envis med att fråga mig om måendet”
• ”Sov när bebis sover” sammanfattar nog det hela.
• ”Det var inget som plockades upp eller frågades om”

Nästa fråga handlade mer övergripande om bemötande, och vi ställde frågan om ”Har du någon gång under vårdkedjan för din graviditet, förlossning och tiden efteråt upplevt ett direkt kränkande, diskriminerande eller olämpligt bemötande?”

Här svarar 51% (58 personer) ”Nej”, 32% (36 personer) svarar ”Ja” och 17% (20 personer) svarar ”Osäker”. Vi bad då de personer som hade svarat ja på denna fråga att berätta om detta, givetvis helt anonymt. Här kommer deras upplevelser:

• Nedsättande om min vikt hela graviditeten. Hos psykologen upplevde jag mig förminskad. ”Ännu en …”
• ”Min första barnmorska fick mig att må dåligt över min viktuppgång. Nära att trilla tillbaka i anorexia”
• ”Jag kände mig tvingad att amma fastän jag mådde psykiskt dåligt av det”
• ”De fortsatte att sy sprickan efter förlossningen även fast jag sa att bedövningen hade släppt”
• ”Du kanske unnar dig lite mycket” som svar när jag oroar mig över viktuppgången.
• ”Gjordes vaginala undersökningar utan samtycke på förlossningen”
• ”Frågor om hur mycket min donationsbebis kostade”
• ”På grund av övervikt”
• ”Minns att jag började gråta efter vecka-20-träffen. Det var så fruktansvärt heteronormativt”
• ”Läkare på psykakuten som la sin hand på mitt lår när jag berättade om sexövergrepp”
• ”På efterkontrollen när jag blivit tight sydd och sköterskan påpekade vikten av att jag ställde upp på sex för att behålla min partner. Hon tipsade om vaselin”
• ”När jag mådde bättre hade jag fått en annan läkare på vårdcentralen. Hon stod upp hela mötet och frågade hur jag mådde nu. Men hur ska jag kunna känna att jag kan berätta när hon inte verkar ha tid eller vilja att lyssna?”
• När jag träffade en läkare på grund av depression fick jag kommentarer som ”rufsigt hår”.

Våra följares tips och tankar

Slutligen så avslutade vi vår storytime med att fråga om det fanns något som följarna som ville belysa, lägga fram som förbättringsförslag eller andra tankar. Här sammanfattar vi dessa:

• Det psykiatriska stödet till nyblivna mammor måste bli bättre. Samma sekund som bebis föds tappar mamman värde.
• Önskar så mycket att jag haft samma team under förlossningen för tryggheten.
• Hjälp med att förstå vad förlossningsdepression innebar. Trodde allt var mitt fel.
• Fråga, fråga, fråga och lyssna! Det är så svårt som nybliven mamma att VÅGA berätta.
• Det kändes som att man blev väldigt väl omhändertagen som gravid och vid födseln och när barnet fötts så kändes det som att man var en nobody och att ingen brydde sig om en längre.